1472-1553 German Lucas Cranach Locations Lucas Cranach the Elder was born at Kronach, Franconia. He was apparently trained by his father, Hans, a painter, and from 1495 to 1498 undertook work at Kronach for Coburg and Gotha. There is evidence that Cranach resided in Vienna between about 1500 and 1504. In 1504 he married Barbara Brengbier of Gotha; they had three daughters and two sons, Hans (died 1537) and Lucas the Younger (1515-1586), both of whom were painters. In 1505 Cranach established residence at Wittenberg, where he was court painter to three successive electors: Frederick the Wise, John the Constant, and John Frederick the Magnanimous. Cranach was a prosperous and respected citizen. He owned several houses and land, held the office of councilor, and was a burgomaster. He also worked for other princely patrons and was a follower and lifelong friend of Martin Luther. In 1550 Cranach followed John Frederick the Magnanimous to Augsburg, where the elector was in exile, and in 1552 accompanied him to Weimar. Cranach died in Weimar on Oct. 16, 1553.   Related Paintings of Lucas Cranach :. | The Trinity | Adam and Eve | Emilla und Sidonia von Sachsen | The Procuress | Portrait of Martin Luther |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
CLAEISSENS, Antoon
Flemish painter (b. ca. 1538, Brugge, d. 1613, Brugge). Flemish painter and draughtsman. In 1587 he was working in Rome with the Brussels painter Frans van de Kasteele. That he subsequently lived in Brussels is confirmed by documentary evidence and by his status as court painter to the governors of the southern Netherlands. Stylistically, de Clerck's work (both paintings and drawings) is close to that of the Antwerp late Mannerist Marten de Vos, traditionally thought to have been his teacher, but it is possible that he was apprenticed to Joos van Winghe in Italy. He was later a member of the Brussels painters' guild, where from 1601 to 1611 Jan van Overstraeten was registered as his pupil. It was in 1594 that de Clerck was appointed court painter in Brussels, first to Archduke Ernest. In 1596, after the Archduke's death, his brother Emperor Rudolf II arranged for de Clerck to stay on as court painter in the service of the new Archdukes, Albert and Isabella. In 1609 de Clerck and Wenceslas Cobergher were commissioned to decorate the ceiling of the oratorium in the archducal palace in Brussels
James Gillray
English Illustrator, 1757-1815 English caricaturist and illustrator. He was essentially self-trained although he studied at the Royal Academy and on the Continent. His caricatures of the court of George III made him immensely popular. His masterly delineations, vigorous, clever, often subtle, sometimes vulgar and grotesque, numbered more than 12,000. Among his best-known cartoons are A New Way to Pay the National Debt (1796), Social Elements in Skating (1805),